Vad är det som gör, att man ibland känner sej utanför, fast man umgås med ett gäng vänner? Man är med , men ändå inte. En del tar väldigt mycket plats. Man försöker göra ett inlägg, i diskussionen, men antingen är det ingen som hör, eller oxå ignoreras man. Tycker att man får konstiga blickar. Känns lite udda faktiskt. Har ett helt gäng med "vänner", men ingen riktig "bästis" ingen som jag har riktigt förtroende för. Ibland kan jag sakna det. Fast å andra sidan, finns det dom som tycker att jag är stark. I mej själv. Att jag kan klara av det mesta, och kan ordna upp saker och ting. Men även en stark människa måste få va svag någon gång. Och få lite tröst i eländet.
Suck, suck. Ja, så gick mina funderingar på kvällspromenaden. Men jag är inte deppig, om nu någon trodde det. Nej, nej det var bara lite tankar kring relationer, människor emellan. Man kan väl förresten inte va deppig, med ett så här underbart väder?
Ha det gott alla vänner och ovänner.
Så kan nog även jag känna ibland...
SvaraRadera