Relationstankar

Kärlek är så mycket. Älska någon, för den h*n är. För dennes egen skull, med för och nackdelar.
Livet är ett givande och ett tagande. Massor av val hela tiden, alla dagar, alla stunder.Ibland känns det kanske, som om det bara är ett givande.
Dåligt självförtroende och svartsjuka, kan förgöra vilket förhållande som helst. Man måste ha ömsesidig respekt, för varandra.
Man kan älska på så många olika sätt. Sin livspartner, för att just h*n är h*n. Sina barn och barnbarn, sin familj, älskar man, naturligtvis, förbehållslöst. Släkt och vänner, får en annan sorts kärlek.Mor och far, älskar man, för att dom är just det, ens föräldrar.
Sin närmaste vän, älskar man, för att h*n alltid finns där för en. Som lyssnar och förstår. Som aldrig ringaktar dina känslor och funderingar. Som kan ge goda råd och få dej att se saker och ting, från en annan synvinkel.En riktig vän, som inte missbrukar ett förtroende.
Livet är fullt av prövningar. Men livet är oxå för kort, för att slösas bort. Så ta vara på och ge, den kärlek du kan. Men man får oxå tänka på, så man inte kväver någon, med sin "kärlek". Då har det gått fel någonstans på vägen. Man äger ingen annan människa. Man måste kunna vara "fri" i ett bra förhållande.
Det finns säkert mer att säga i detta ämne, men nu har jag varit tillräckligt djup för den här gången.

Ha det gott alla!!

Undran

Vad är det som gör, att man ibland känner sej utanför, fast man umgås med ett gäng vänner? Man är med , men ändå inte. En del tar väldigt mycket plats. Man försöker göra ett inlägg, i diskussionen, men antingen är det ingen som hör, eller oxå ignoreras man. Tycker att man får konstiga blickar. Känns lite udda faktiskt. Har ett helt gäng med "vänner", men ingen riktig "bästis" ingen som jag har riktigt förtroende för. Ibland kan jag sakna det. Fast å andra sidan, finns det dom som tycker att jag är stark. I mej själv. Att jag kan klara av det mesta, och kan ordna upp saker och ting. Men även en stark människa måste få va svag någon gång. Och få lite tröst i eländet.
Suck, suck. Ja, så gick mina funderingar på kvällspromenaden. Men jag är inte deppig, om nu någon trodde det. Nej, nej det var bara lite tankar kring relationer, människor emellan. Man kan väl förresten inte va deppig, med ett så här underbart väder?
Ha det gott alla vänner och ovänner.

Försommar!!

Vad jag älskar den här årstiden. Särskilt, när det är så vackert, som det är nu. Har varit ledig idag, och plockade med mej sängkläder, och åkte ner till stugan. När jag kom ner och hade satt på kaffevatten, fick jag nästan lust att skrika rakt ut i ren glädje.. Det var så otroligt skönt och fint där. Solen sken, nästan vindstilla och fåglarna kvittrade.
Bytte om till bikini, och började städa stugan. Tog ut mattorna, sopade och tvättade golvet. Hade oxå sängkläderna ut på vädring. När det var klart, tog jag kaffemuggen med ut, satte mej i solen och åt min medhavda lunch. Är såååå gott att sitta ute på altanen och äta och dricka. Boken, som jag hade med, plockades fram, och njutningen var total.
Efter lunchen, satte jag in mattorna igen, och bäddade sängarna. Så nu är stugan förberedd för att ta emot oss för övernattning.
Vid halv två, kom dotra nerpromenerandes. Då var det dax för mera kaffe och äggsmörgås, som mellanmål, mums.
Så, ni hör, jag har haft en underbar dag vid sjön. Nu kan man ara hoppas, att det fortsätter så här.
Ha det gott alla!!!